Jobbig barndom
Jag skulle denna kväll verkligen behöva skriva av mig allt som fortfarande tynger ner mig...
När jag började förskolan på en skola i staden jag bor, så var allt jättebra, jag umgicks med äldre och var omtyckt...
Sen när klasserna indelades till ettan så började ett rent helvete, vi var fyra tjejer som JÄMT höll ihop, men sen fick en av tjejerna makten så de började klanka ner på mig, jag fick ständigt höra hur tjock och ful jag var! Tjejen blev i underläge när jag till slut sa emot, de två andra tjejerna sa förlåt och såklart ville jag ju ha dem som vänner. Alltså från ettan till femman har jag blivit mobbad, så i mitten av femman kom allt fram till min mamma, jag hade alltså gått runt med det i flera år, så hon bestämde att flytta mig till en annan skola. Jag ville inte lämna mina killkompisar, jag umgicks med killarna för de brydde sig och ville mig väl! Så när jag väl skulle sluta så satt alla tjejer där och grät, sa förlåt flera gånger om, kuratorn var mitt enda skydd under hela lågstadiet. Hela sommaren gick och jag umgicks fortfarande med äldre, allt från två år äldre till fyra. Den perioden var både kul och hemsk för mig, de gjorde så mycket mer saker än jag och jag ville ju gärna hänga på men jag var ju för liten.
Jag vägde 79 kilo och med tiden gick jag ner mer och mer, sexan klarade jag av med att gå ner 10 kilo, jag började sjuan och mina ätstörningar var kvar, jag fick gå i samma klass med tjejen som en gång mobbat mig. Det började likadant igen. Så jag bodde på sjukhuset kan man säga, jag pendlade däremellan och skolan, jag slutade på hela 40 kilo, där började min anorexi, men som tur var hann jag aldrig få den ordenligt, sjuan och åttan har varit ett rent helvete för mig.
I åttan blev hela mitt liv till ett svart tomt hål, jag skar mig, försökte äta upp mig igen, jag förlorade killen jag älskade. När jag skar mig så satt jag efter skolan och skar flera ärr efter varandra, samma kväll gick jag ner och skar i samma. Kuratorn och en person som kom in i mitt liv fick mig att hitta tillbaka och jag säger TACK gånger hundra för vad de gjorde för mig!
I dag är det något bättre. <3
Körkort
Lögner och skolproblem
Högskoleprov
Kakmonster
Snatteri
För ca 2 år sedan åkte jag fast för snatteri. Jag gick in i butiken och stoppade ner lite godis i fickorna och gick ut ur butiken. Då kom ett av butiksbiträdena och frågade mig om jag tagit något och jag sa såklart nej. Hon fortsatte fråga och till slut gav jag upp och erkände att jag tagit lite. Jag fick följa med henne längst in i butiken och vi gick in i ett litet kontor där de förhörde mig och sedan tillkallades polisen och min pappa. Under frågorna med polisen började jag gråta för jag skämdes så mycket och en snäll polis klappade mig på axeln och sa att det skulle ordna sig. Pappa kom dit och jag skämdes ännu mer, vi gick genom butiken och tårarna rann nerför mina kinder. Vi gick mot hans bil och där sa vi hej då, han gav mig en kram. Jag gick till bibloteket där jag satt länge och väl, funderade på att rymma eller ta livet av mig för jag ville inte åka hem och skämmas så.
Nu nästan 2 år senare tänker jag på detta ofta och skäms för jag tycker jag är en värdelös människa.
/Emma
Stor press
Jag har så mycket drömmar om vad jag vill göra i framtiden men de verkar helt omöjliga att genomföra. Det blir inte bättre av att familj och släkt tjatar om att jag ska studera för att få en bra grund att stå på. Jag vill verkligen inte studera för jag är inte en teoretisk person. Men hur ska jag göra för att få ett jobb som passar mig? Ibland verkar livet bra svårt.
/Johanna
