Jobbig barndom

Hej!

Jag skulle denna kväll verkligen behöva skriva av mig allt som fortfarande tynger ner mig...
 
När jag började förskolan på en skola i staden jag bor, så var allt jättebra, jag umgicks med äldre och var omtyckt...

Sen när klasserna indelades till ettan så började ett rent helvete, vi var fyra tjejer som JÄMT höll ihop, men sen fick en av tjejerna makten så de började klanka ner på mig, jag fick ständigt höra hur tjock och ful jag var! Tjejen blev i underläge när jag till slut sa emot, de två andra tjejerna sa förlåt och såklart ville jag ju ha dem som vänner. Alltså från ettan till femman har jag blivit mobbad, så i mitten av femman kom allt fram till min mamma, jag hade alltså gått runt med det i flera år, så hon bestämde att flytta mig till en annan skola. Jag ville inte lämna mina killkompisar, jag umgicks med killarna för de brydde sig och ville mig väl! Så när jag väl skulle sluta så satt alla tjejer där och grät, sa förlåt flera gånger om, kuratorn var mitt enda skydd under hela lågstadiet. Hela sommaren gick och jag umgicks fortfarande med äldre, allt från två år äldre till fyra. Den perioden var både kul och hemsk för mig, de gjorde så mycket mer saker än jag och jag ville ju gärna hänga på men jag var ju för liten.
 
Första dagen på den nya skolan var helt underbar! Alla tog verkligen hand om mig, jag kände några enstaka. Jag drog mig väldigt fort till en kille, han hjälpte mig om det hände något och tvärtom, men tyvärr blev det aldrig något mellan oss. Under sexan så mådde jag bara bättre och bättre, men när vintern närmade sig så fick jag ätstörningar. Allt jag berättar är 100000000 % på riktigt!

Jag vägde 79 kilo och med tiden gick jag ner mer och mer, sexan klarade jag av med att gå ner 10 kilo, jag började sjuan och mina ätstörningar var kvar, jag fick gå i samma klass med tjejen som en gång mobbat mig. Det började likadant igen. Så jag bodde på sjukhuset kan man säga, jag pendlade däremellan och skolan, jag slutade på hela 40 kilo, där började min anorexi, men som tur var hann jag aldrig få den ordenligt, sjuan och åttan har varit ett rent helvete för mig.

I åttan blev hela mitt liv till ett svart tomt hål, jag skar mig, försökte äta upp mig igen, jag förlorade killen jag älskade. När jag skar mig så satt jag efter skolan och skar flera ärr efter varandra, samma kväll gick jag ner och skar i samma. Kuratorn och en person som kom in i mitt liv fick mig att hitta tillbaka och jag säger TACK gånger hundra för vad de gjorde för mig!

I dag är det något bättre. <3

Skilda föräldrar

Min pappa och mamma har varit skilda ända sen.. Kan inte minnas, de skildes nog när jag var runt två år kanske. Och direkt efter skilsmässan flyttade en ny kvinna rakt in genom dörren. Och min mamma bad min pappa om en andra chans & att hon skulle förbättra sig. Men min pappa bara nekade det hela. Och den där jävla kärringen stanna kvar ända tills idag.. Det är väl runt 11-12 år idag de har varit sambos. Jag mår verkligen dåligt utav de här, hon var på både mig och min bror. Min bror bor inte hemma och slipper plågan, och jag har försökt prata med min pappa. Men han förstår inte. Längtar tills jag blir 18.... så jag kan flytta ut............... :(

/Saknar mamma<3

Körkort

Hej!

Jag orkar verkligen inte mer med mitt LIV!!! Har betalat nu till körkortet runt 40 000kr (!!) och ändå inte körkortet. Har blivit kuggad nu för andra gången men klarat teorin på första. Klarar inte av det, har hållit på med detta nu i 5 månader och mår dåligt och gråter nästan varje dag över detta och ligger efter skolan.

Är det någon som känner samma eller varit i samma sits och KLARAT DET? För just nu har jag verkligen ingen motivation. Är också en tjej med toppbetyg och detta knäcker mig jättemycket när jag har klarat av skolan galant med toppbetyg...

/En tjej på 20 bast

Lögner och skolproblem

Jag har ljugit för min pojkvän om en ganska stor grej och det värsta är att jag kan inte sluta, det började med en jätteliten grej som sedan växte. Jag mår jättedåligt över detta!

Sen har jag också problem i skolan för jag håller på att få ett "sträck" (underlag saknas) i en kurs som jag läst och det kommer göra så att jag inte får läsa på universitet till hösten och att jag kanske måste läsa på komvux då vilket jag VERKLIGEN inte vill. Vet inte vad jag ska göra?!

Någon som har erfarenheter i någon av dessa saker som kan hjälpa mig?

/19-årig tjej

Högskoleprov

Jag är en 18åring som ska skriva högskoleprovet nästa lördag. Det är i princip livsavgörande då jag inte kan söka in till vald utbildning med mina nuvarande betyg. Jag "pluggar" inför provet, men är så stressad att jag inte kan koncentrera mig alls. Faktum att jag lider av anorexi och bulemi gör inte saken bättre. Känner mig misslyckad pga dåliga pluggandet, så jag hetsäter och spyr för att känna att jag har lite kontroll i vardagen. Är för oroad över faktum att jag måste äta kolhydrater på provdagen, så kan inte tänka på de jävla texterna/orden. Önska mig lycka till på provet och att jag inte börjar tjura pga kolhydraterna.. (är jävligt bitter över min situation som ni kanske förstår)
/Frida

Kakmonster

Jag kan inte sluta äta sötsaker. Jag har ätit någon sorts godis varje dag i flera månader. Hur ska jag vänja av mig? Någon annan som också äter så mycket sött?

Snatteri

För ca 2 år sedan åkte jag fast för snatteri. Jag gick in i butiken och stoppade ner lite godis i fickorna och gick ut ur butiken. Då kom ett av butiksbiträdena och frågade mig om jag tagit något och jag sa såklart nej. Hon fortsatte fråga och till slut gav jag upp och erkände att jag tagit lite. Jag fick följa med henne längst in i butiken och vi gick in i ett litet kontor där de förhörde mig och sedan tillkallades polisen och min pappa. Under frågorna med polisen började jag gråta för jag skämdes så mycket och en snäll polis klappade mig på axeln och sa att det skulle ordna sig. Pappa kom dit och jag skämdes ännu mer, vi gick genom butiken och tårarna rann nerför mina kinder. Vi gick mot hans bil och där sa vi hej då, han gav mig en kram. Jag gick till bibloteket där jag satt länge och väl, funderade på att rymma eller ta livet av mig för jag ville inte åka hem och skämmas så.

Nu nästan 2 år senare tänker jag på detta ofta och skäms för jag tycker jag är en värdelös människa.

/Emma


Stor press

Jag har så mycket drömmar om vad jag vill göra i framtiden men de verkar helt omöjliga att genomföra. Det blir inte bättre av att familj och släkt tjatar om att jag ska studera för att få en bra grund att stå på. Jag vill verkligen inte studera för jag är inte en teoretisk person. Men hur ska jag göra för att få ett jobb som passar mig? Ibland verkar livet bra svårt.


/Johanna


Söndergnagda fingrar

Jag har ett problem, jag biter och river loss skinn på mina fingrar. Jag hatar det. Jag hatar mina fingrar. Alldeles röda och söndergnagda. Jag har försökt sluta flera gånger men det är som att sluta röka, eller sluta med godis = omöjligt! Jag har haft denna ovana så långt jag kan minnas. Det är så skämmigt, hatar att visa mina händer för någon. Gör allt för att undvika det. Plåster på fingarna hela tiden - folk frågar varför. Det är inte kul. Vad ska man säga? "Eeh hej jag gnager på mig själv".. Äckligt.

Jag kan inte tänka mig att någon annan har detta problem, eller? Vad ska jag göra för att sluta?

/Gnagaren

Snopp

Jag var på semester med en kompis och hennes familj en sommar. Hennes brorsa bad mig att lägga mig på marken med benen upp så skulle han putta ner benen. Under den här träningsövningen ligger man ju med huvudet mellan den andra personens ben och eftersom brorsan inte hade några kalsonger under shortsen såg jag rätt upp i hela härligheten. Jag tyckte det var otäckt och satte mig genast upp men sen tänkte jag att jag kanske sett fel så jag lade mig ner igen. Han tyckte jag uppförde mig lite underligt men jag hade sett rätt första gången så jag satte mig snabbt upp igen och föreslog en annan aktivitet. Jag har inte berättat det här för någon men nu har jag äntligen fått det ur mig, tack!


/Förskräckt tonåring


Vaxa könet

Jag bestämde mig för att vaxa mina känsligare delar. Eftersom huden runt hålet är såpass rörlig så följde den bara med och håren satt kvar. Det gjorde också vaxet. Hur mycket jag än duschade kunde jag inte få bort det så hela könsorganet är ihoplimmat. Någon som har lyckats med samma sak?

/Frida


Översocial

Varför får alla andra jobb men inte jag? Bara för att jag inte är översocial betyder det inte att jag inte kan arbeta. Jag trivs med att vara tystlåten men det verkar ingen förstå. Hela mitt liv har jag fått försöka övertyga lärare/föräldrar och liknande att jag inte är mobbad, jag gillar bara att vara för mig själv. Är det något fel med det? Dessutom har jag fått sänkta betyg på grund av att jag inte räckt upp handen tillräckligt mycket. Måste man vara översocial för att lyckas i livet?

 

/Klara


Skriv av dig!

Det här är en blogg där du kan läsa om andras pinsamheter, problem, lycka, glädje, hat och så vidare. Vill du bidra med ett inlägg så maila till mig på [email protected]. Vill du vara anonymare än så kan du lämna en kommentar istället. Alla som skickar in sina historier kommer vara HELT anonyma! Ange gärna en signatur.

Följ min blogg med bloglovin bloglovin

Om

Min profilbild

Det här är en blogg där du kan läsa om andras pinsamheter, problem, lycka, glädje, hat och så vidare.

Vill du bidra med ett inlägg så maila mig på [email protected]. Vill du vara anonymare än så kan du lämna en kommentar istället.

Alla som skickar in sina historier kommer vara HELT anonyma! Ange gärna en signatur.
bloglovin
Skrivavdig
RSS 2.0