Jobbig barndom
Hej!
Jag skulle denna kväll verkligen behöva skriva av mig allt som fortfarande tynger ner mig...
När jag började förskolan på en skola i staden jag bor, så var allt jättebra, jag umgicks med äldre och var omtyckt...
Sen när klasserna indelades till ettan så började ett rent helvete, vi var fyra tjejer som JÄMT höll ihop, men sen fick en av tjejerna makten så de började klanka ner på mig, jag fick ständigt höra hur tjock och ful jag var! Tjejen blev i underläge när jag till slut sa emot, de två andra tjejerna sa förlåt och såklart ville jag ju ha dem som vänner. Alltså från ettan till femman har jag blivit mobbad, så i mitten av femman kom allt fram till min mamma, jag hade alltså gått runt med det i flera år, så hon bestämde att flytta mig till en annan skola. Jag ville inte lämna mina killkompisar, jag umgicks med killarna för de brydde sig och ville mig väl! Så när jag väl skulle sluta så satt alla tjejer där och grät, sa förlåt flera gånger om, kuratorn var mitt enda skydd under hela lågstadiet. Hela sommaren gick och jag umgicks fortfarande med äldre, allt från två år äldre till fyra. Den perioden var både kul och hemsk för mig, de gjorde så mycket mer saker än jag och jag ville ju gärna hänga på men jag var ju för liten.
Första dagen på den nya skolan var helt underbar! Alla tog verkligen hand om mig, jag kände några enstaka. Jag drog mig väldigt fort till en kille, han hjälpte mig om det hände något och tvärtom, men tyvärr blev det aldrig något mellan oss. Under sexan så mådde jag bara bättre och bättre, men när vintern närmade sig så fick jag ätstörningar. Allt jag berättar är 100000000 % på riktigt!
Jag vägde 79 kilo och med tiden gick jag ner mer och mer, sexan klarade jag av med att gå ner 10 kilo, jag började sjuan och mina ätstörningar var kvar, jag fick gå i samma klass med tjejen som en gång mobbat mig. Det började likadant igen. Så jag bodde på sjukhuset kan man säga, jag pendlade däremellan och skolan, jag slutade på hela 40 kilo, där började min anorexi, men som tur var hann jag aldrig få den ordenligt, sjuan och åttan har varit ett rent helvete för mig.
I åttan blev hela mitt liv till ett svart tomt hål, jag skar mig, försökte äta upp mig igen, jag förlorade killen jag älskade. När jag skar mig så satt jag efter skolan och skar flera ärr efter varandra, samma kväll gick jag ner och skar i samma. Kuratorn och en person som kom in i mitt liv fick mig att hitta tillbaka och jag säger TACK gånger hundra för vad de gjorde för mig!
I dag är det något bättre. <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag är har en tjej kompis som är ett jävla :(
Postat av: Anonym
Jag är har en tjej kompis som är ett jävla :(
Postat av: Anonym
Jag är har en tjej kompis som är ett jävla :(
Trackback
